Stadig behållning av idealvikten i underhållsfasen

Den fas som är tänkt att vara ihållande hela livet i enlighet med Atkinsmetoden kallas för underhållsfasen. Den som är i underhållsfasen måste ha möjlighet att parera eventuella viktsviktningar genom att justera med mer eller mindre kolhydrater i sin mat. Det kräver sinne för precision vilket man förväntas ha utvecklats och lärt sig kontrollera under de föregående faserna.

I underhållsfasen är det betydelsefullt att välja kost med ett lågt GI-värde därför att kroppens process av bearbetning ska bli så låg som möjligt. I de föregående faserna hålls ju dock ett helt annat tempo vad beträffar kroppens bearbetning.

Underhållsfasen kräver mycket disciplin. Med tanke på att livet överlag har sina upp- och nergångar så kan våra förutsättningar för att upprätthålla vår ideala vikt ändras. Till exempel kan psykisk ohälsa påverka hur vi tar hand om våra kroppar. Om vikten börjar öka igen så har bantaren givetvis möjlighet att börja om med induktionsfasen igen, vilket inte är helt sällsynt. Underhållsfasen medför nya kostvanor som de föregående faserna måste lära kroppen att godta.

Många tror att underhållsfasen begränsar frosseri samt njutning av viss kost helt å hållet. Det är inte sant då Atkinsdieten i underhållsfasen ger svängrum åt människor att unna sig godsaker, men givetvis är det på bekostnad av att man måste kunna avleda viktsviktningar. Faktum är att man redan i de tidigare faserna kan unna sig en del godsaker som man föredrar, men i underhållsfasen ska man ha lärt sig sin kropps exakta begränsningar för att kunna bevara en permanent idealvikt.

Atkins förespråkar dessutom träning som en parallell process för de som befinner sig i underhållsfasen.